Indienkavalkad: Delfinsafari

Vi gjorde en till dagsutflykt när vi var i Indien, delfinsafarin. Vi hade bokat den själva genom John Boats Travel och det funkade hyfsat smidigt, åtminstone när vi väl satt i båten. Allmänt kaos innan dess, 35 minuter för sent blev vi upplockade vid kyrkan, för att sen återigen blir avdumpade vid deras kontor, innan vi fick sätta oss i en ny buss som skulle ta oss till båten.
Men bara några minuters båtfärd senare hördes guidens stämma: "Dolphins right side!" och då var allt förlåtet.

Vi cirklade runt en familj med fem-sex flasknosdelfiner i cirka 40 minuter och såg dem simma lugnt tillsammans när de emellanåt stack upp från ytan, oftast samtidigt med ett pysande läte när de andades. Några gånger gjorde de också små "krumbukthopp" i luften. Så fina var de.





Sedan fick vi en guidad rundtur i närområdet med båten. Guiden pekade bl a ut några rikemänsbostäder, premiärministerns hus, den strandade båten vid Candolim fick vi se på nära håll, fängelset, ägaren till King Fisher (ölet), hans hus och båt etc. Barnen tyckte det var intressant, speciellt fängelset, det var det bästa med hela delfinsafarin tyckte de, konstig nog, alla tre. Det var spännande när guiden visslade och fångarna stack ut sina händer och vinkade åt oss.


"River Princess" strandade här för 11 år sedan och nu verkar det som om alla rättegånger är över och att arbetet med att få bort "spökskeppet" har påbörjats.


Det sägs att den dagen skeppet förs bort kommer att göras till en högtidsdag i Goa


Goas fängelse ligger vackert. Här huserar ca 275 interner, med domar på allt från 2 år till livstid.


Klicka upp bilden, så ser ni när fångarna vinkar till oss!


Kvinnofängelset ligger precis bredvid


En diamanthandlares sommarstuga. Är värd ca 500 miljoner kronor.


King Fisher-mannens fina båt, också den värd ett antal miljoner, en gåva till eller från dottern

Sedan avslutades utflykten med barbecuelunch på Coco Beach, en liten mysig strand full med snäckskal. En jättebra utflykt!


Coco Beach

Indien-kavalkad: kärt återseende

Andra dagen låg vi på Simons place igen, men jag kände så starkt att Sarah måste finnas någonstans på den långa stranden, så vi gick en runda längs stranden på eftermiddagen. Mirinda blev lite trött efter ett tag, så Per gick tillbaka med henne, men vi hade inte kommit till det schacket som vi vet att Sarah jobbade i för sex år sedan och jag ville kolla där först, så jag gick vidare.

Alla beach-schacks byggs upp från grunden inför varje säsongs och rivs igen innan monsunregnet börjar till våren, så det ser ju aldrig exakt likadant ut från år till år, vilket inte gör det så lätt att hitta.

Jag stannade till vid ett schack, Moonlight, jag har för mig att det var så det hette och där var det två strandflickor som jobbade, båda satt med ryggen emot så jag stannade lite på avstånd för att spana in dem. Den ena tjejen vände sig om, men det var tyvärr inte Sarah, även om det var väldigt likt och den andra envisades med att sitta med ryggen emot, men så vände hon sig om, mötte min blick, sprack genast upp i ett leende och kom emot mig:
"Hello my friend, how are you?" Vi kramades och satte oss vid en solbädd för att prata lite. Hon var sig precis lik, det kändes inte alls sm det hade gått sex år sedan sist. Vi gjorde en snabb uppdatering av våra liv, det visade sig att vi båda hade fått ett barn sedan sist, hon hade äntligen fått sin efterlängtade son, femte barnet var en pojke, så nu blir det inga fler barn, berättade hon.
Hon var så glad att jag hade letat efter henne; "I'm missing for you too much, you and your family, every year not coming..."

Hon hade jobbat i samma schack i sex år, som var större och bättre nu, med fin toalett och t o m dusch. Den andra tjejen som jobbade där var hennes syster Anita, inte undra på att de var lika!


Sarah med Mirinda

Candolim, Baga och Calangute är de tre byarna i norra Goa och ligger alla på den långa stranden som sträcker sig från Fort Aguada i söder till Baga i norr, den är femton km lång och tar ca två timmar att gå och 45 minuter att springa (vilket jag såg vissa idioter göra varje morgon).

Vårt hotell låg i Calangute, den största stranden i Goa, men vi gick gladeligen till Baga strand varje morgon, där Moonlight ligger och på köpet fick vi oss en trevlig strandpromenad varje morgon och eftermiddag.


Morgonpromenad till Baga beach

Det visade sig att det var färre strandförsäljare i Baga, vilket var rätt skönt, även om de alla är väldigt trevliga, vissa av dem är samma som för sex år sedan och kände igen oss, fattar det! (speciellt om vi har handlat av dem innan) i Baga var det mer indiska turister, men det var bara trevligt tycker jag.

Sam från Fishermans schack träffade vi idag också, ett annat kärt återseende, han var lika trevlig som alltid och pratar gärna svenska med oss, han är den som kan mest svenska av alla på stranden. Vi åt middag på Fishermans på kvällen, så mysigt och lugnt på kvällen med det mörka havet som dånar i bakgrunden. Fishermans mat är fantastiskt god!
Till ungarnas förtjusning smällde de rakteter på stranden när vi var där på kvällen, det gör de i och för sig nästan varje kväll (det finns ju alltid någon gud att fira), men då brukar vi bara höra dem från hotellrummet, nu fick de se dem också.