Goodbye huvudfoting!

Tyckte att det var alldeles nyss som Mirinda kom med sin första egentecknade huvudfoting. På fyraårskontrollen ingick det att rita en "gubbe" och Mirinda satte igång med stor iver och finaste rosa pennan. Huvudet var snabbt avklarat, likaså armar och ben, därefter la hon stor möda på att rita dit hår på huvudet, med guldig färgpenna. Sen la hon nöjt ifrån sig pennan.

-Är gubben klar nu? frågade sköterskan.
Mirinda nickade bestämt till svar.
-Men... han kan ju inte se? Eller prata?
Mirinda tittade på teckningen och insåg genast sitt misstag. Men eftersom hon är tjejen som kan allt och aldrig någonsin erkänner sig ha fel, fann hon sig snabbt. Hon snörpte med munnen och knep ilsket ihop ögonen:
- Jag VET det! Sen ritade hon snabbt som blixten dit både ögon, mun och näsa på sin gubbe.

Haha, goa unge. Och det roliga är att fram till dess hade hon knappt yttrat ett ord, bara blygt nickat eller skakat på huvudet som svar på alla frågor, så sköterskan blev nog lite förvånad över detta plötsliga känslouttryck.

För ett par veckor sen kom hon med en nyritad teckning, denna gång hade "gubben" fått klänning och hon var så stolt över sitt verk; "det är du mamma!"
Sen gjorde hon ett par till i snabb takt. Visst är de bara helt förtjusande?