Landskapsdjur

Apropå diverse skogsdjur, så stötte vi på en riktig celebritet inom detta ämne i somras, nämligen Blekinges landskapsdjur i egen hög person, ekoxen. Naturligtvis var jag tvungen att ta ett kort, även fast det innebar att jag fick byta objektiv. Det är en imponerande varelse, vi var två familjer som riktigt hajade till när vi fick syn på den, den är så stor! Det komiska var att vi befann oss på Ölands djurpark vid tillfället, det var ju lite typiskt.




Det var en hanne som var ute och spatserade, det ser man på de stora käkarna.

Kvällspromenader

Nu väntar jag på Per ska komma tillbaka från ett ärende, sedan ska vi ut och gå en runda, Mirinda hänger också med i vagnen, men de stora stannar hemma.
Det känns skönt att vi har kommit igång med våra kvällspromenader igen, särskilt med tanke på att det har blivit lite si och så med cyklingen till jobbet den sista tiden. Det finns för många ursäkter helt enkelt. Men man får vara glad för det man faktiskt gör, istället för att gräma sig över allt man kunde gjort och inte gör.
Att ut och gå är verkligen min melodi, och det gör gott för alla sinnen. Det bjuder på en del upplevelser också. Mirinda är alltid så förväntansfull och börjar prata om svanarna så fort hon kommer i vagnen, det brukar ju bli en runda ner till havet, där de allt som oftast håller till. För några dagar sedan stötte vi på en liten kopparödla mitt på stigen, det var också spännande. Och förra gången vi gick kom det en liten mus på samma ställe som vände tvärt när vi kom och snabbt ilade in i skogen igen.

Kailis dop 20/9 2009

Jaha, då har man klarat av ytterligare ett kalas denna helgen, denna gången ett dopkalas. Det gick smärtfritt i kyrkan, trots att det var tre bebisar som skulle döpas samtidigt. Det var en dopgudstjänst, vilket alltid är att föredra, Mirinda döptes när det var högmässa, hua vad hemskt och drygt det var och prästen kunde man sätta samma adjektiv på... Men Kailis dop var perfekt, mysigt med alla bebisar och väldigt avslappnat. Fokus på barnen, fina psalmer, ingen öronbedövande orgel, utan ett finstämt piano med tempo i låtarna. Helt perfekt. Fina bilder blev det med, eftersom solen nådde ända in i kyrkan med sina strålar. Det brukar ju annars blir så mörka bilder just i kyrkan.









Efteråt var vi bjudna på dopfika i Hällevik, Jennie och Oscar hade hyrt ett café, som annars bara har öppet på sommaren. Det var jättemysigt, litet och gemytligt, med en liten lekplats precis utanför och hela hamnen full med spännande båtar, så det var ju väldigt kul för barnen!


Café 4 möh


Ett café med utsikt


Mirinda fick en ny kompis, Liam, en liten Skånepåg.


Passande bakelser för att ära en liten prinsessa, eller hur? Och smakade lika gott som de såg ut, underbart smaskiga!

Sliten

Gissa om jag var sliten igår. Gjorde inte många knop om man säger så. Men festen var rolig, tiden gick fort, men jag hann prata med massa folk och även svänga mina lurviga innan det var dags att bege sig hemåt. God mat och bra band också!
Hade inte kameran med mig, men kan ju bjuda på ett par bilder från förfesten!


Samling vid bardisken


Vi hann avnjuta varsin La Mumba och även en Mintuu med o'boy, mjölkdrinkarna var populära!


Matchande paret.


Anette och Pia

Förfesten väntar...

I kväll är det fest! Vi ska på Svängsta If:s 85-årsfest, Per fick en biljett för att han tränade killarna i vintras och jag var inte sen med att hänga på och köpa mig en egen biljett. Snälla Tina (och Tedde) ställer upp som barnvakt här hemma. Nu börjar uppvärmningen, jag har öppnat första ölen och nu väntar förfesten på sina gäster; Peter & Anette och Pia & Ola, som förhoppningsvis är på väg hit nu.

Föreläsning

Fortfarande låg på energi, hur trött som helst efter jobbet om kvällarna, trodde att jag höll på att bli sjuk häromkvällen när jag gick och la mig med huvudvärk och illamående och vaknade på morgen med samma huvudvärk. Men det blev inget mer av detta, är bara så himla trött! Så därav brist på inlägg, ni vill knappast läsa om hur trött och sur jag är, vilket ni får göra ändå just nu, så jag slutar genast!

Trots tröttheten masade jag mig iväg på en föreläsning som jag hade anmält mig till i onsdags, vilket jag ångrade djupt när jag kom hem från jobbet och bara fick vända i dörren efter att ha slängt i mig ett par mackor. Men väl där piggnade jag till (som man oftast gör) och det var verkligen en jättebra föreläsare!

Mats-Eric Nilsson har skrivit böckerna Den hemlige kocken och Äkta vara. Han har varit nyhetsjournalist i 30 år, är matskribent i Svenska Dagbladet och föreläser om sina böcker landet runt.

Jag har läst delar av hans bok Den hemlige kocken på jobbet emellanåt (vi har den i personalrummet på Klockebacksskolan), så jag var rätt förberedd på vad som skulle komma. Han skriver i boken om hur vår mat framställs i matindustrin och vad den egentligen innehåller. Vilket visade sig vara rejält mycket tillsatser och en väldig massa E-nummer. Vilket i och för sig inte är en nyhet för de flesta av oss, men Mats-Erics bok får en att stanna upp och inse dårskapet i detta. Ja, vad i herrans namn är det vi stoppa i oss egentligen? Och hur påverkar alla dessa tillsatser oss egentligen?
Det vet vi inte i dag, det är som allt annat, facit lär vi få över tid, i framtiden lär vi väl ojar oss övar hur dumma vi var. För rent logiskt, det är klart att det påverkar oss, det vi stoppar i oss är ju vårt bränsle, som avgör hur bra vi fungerar och kroppen är smart nog att protestera på olika sätt om drivmedlet är dåligt, motorn börjar liksom hacka kan man tänka.
Det kanske t o m är här svaret ligger på eskalerande folksjukdomar i väst såsom allergier, diabetes, "bokstavsbarn" etc. Jag skulle knappast bli förvånad om så var fallet. Särskilt inte efter att ha läst boken om hur utbrett matfusket faktiskt är.

Jag är ju inte sämre än någon annan, jag sjönk djupt ner i stolen när en stor bild på en av familjens helgfavoriter kom upp på storbildsskärmen, nämligen Santa Maria TexMex Guacamole Dip. Min och Mirindas absoluta favorit till fredags-tacosen.
"Goakkamolle!" utbrister Mirinda lyckligt och äter mer dip än chips när den även får följa med till soffbordet och göra chipsen och ostbågarna sällskap senare på kvällen.

Guacamole är en mexikansk röra med avocado som huvudingrediens. En hemmagjord traditionell guacamole innehåller ca 80-90%avocado. Santa Maria TexMex färdiga guacamole innehåller, håll i er, 1,5% avocado! Ynka enochenhalv procent! Deras röra innehåller lika mycket avocado som salt!?

Ett exempel på ett enkelt recept på guacamole:

1 avokado
2 msk pressade citroner
½ msk riven gul lök
½ krm salt
½ krm svartpeppar

Vill man ha lite mer kryddstarkt kan man också ha i t ex koriander, vitlök, och chili.

Läser man på Santa marias innehållsförteckning så hittar man långt fler ingredienser:

vatten, lök, tomat, solrosolja, paprika, modifierad stärkelse, vassleprotein, avocado (1,5 %), salt (1,5 %), jalapeno, socker, vitlök, syra (mjölksyra, citronsyra), surhetsreglerande medel (E 575), arom (bl a avocado, lime), smakförstärkare (E 621), andra kryddor, maltodextrin, förtjockningsmedel (E 415), antioxidatonsmedel (E 338), emulgeringsmedel (E 450 A, E 472), färgämne (E 141, E100).

Allt avskrivet med stor möda (hade egentligen behövt ett förstoringsglas) från min egna burk i kylskåpet. Som btw har ett bäst före datum 05032011 (!).

Tror nog att jag kommer att göra min egen guacamole från och med nu.

Ja, det var en väldigt inspirerande föreläsning, man fick sig en tankeställare minst sagt.