Sista sommardagen?

Jaha, då är det höst i morgon enligt almanackan och det känns verkligen som om man försker krama ur det sista ur sommaren 2010... Besöken i stugan blir allt mer sporadiska i veckorna, men på helgerna har vi varit där. Per har sagt att han kommer att sova där till den 12 september, från början var det bara sagt augusti ut, men nu drar han ut på det. Vi får väl se vart det slutar. Det kommer nog att bli lite separationsångest har jag en känsla av...


Tycker den ser ut som en liten gräddbakelse vår lilla stuga :)

I söndags hade vi besök i form av familjen Johansson och vi hade tur med vädret, det var soligt och vi kunde sitta ute och fika!

Lille Milo

I går fick vi systrar äran att träffa släktens nytillskott när Sara, Milo och Kicki kom hem till Jennie i Hällaryd en runda.
Tänk att man alltid reagerar på hur himla små de egentligen är som nyfödda, jag upphör aldrig att förvånas över det! Som en liten, liten docka satt han i sin bilstol och sov länge, länge. Det enda som hördes emellanåt var små söta grymtningar.


Milo sover sött


Han vaknade till slut, fick mat och ren blöja... och sen var han tydligen jättetrött igen


Men så plötsligt piggnade han till, så vi fick se hans fina ögon också innan det var dags att åka hem!

Klassfesten

I går var det dags för klassfesten som jag planerade ihop med Jennie och Marc för ett par månader sen nu. Vi blev några fler än oss tre... närmare bestämt 4 till. Inte så bra uppslutning med andra ord. Men om vi ska se det positivt så är det ju faktiskt 30 % av klassen!
Det blev ändå väldigt lyckat, vi hade en trevlig kväll med mycket minnen, goda skratt, en del skvaller och även djupa samtal. Ja, man hinner med mycket på nästan 10 timmar(!). Vi har i alla fall ett ordentligt försprång på den officiella återträffen som kommer att ske i oktober för alla som gick ut nian samtidigt som oss. *viskar* Det är tydligen 20 år sedan nu...


Djupa samtal i sena augustikvällen...

Friserade

Har ju glömt att visa upp mina nyklippta äsklingar! Båda var väldigt nöjda efter att frisören dragit ett varv med saxen :)

Till er som inte var där...

Jag sitter och återupplever lördagens konsert med hjälp av youtube-klipp. Allt är av usel kvalitet såklart, men jodå, känslan återinfinner sig och ståpälsen likaså!

It must have been love, spola till exakt 2:00 in i klippet, då börjar konsertens mest magiska ögonblick!
"Ni vet väl att det bara är en sån här bit mellan Halmstad och Hollywood?" :D



Och kvällens chocker; "Mina damer och herrar en stor applåd för GYLLENE TIDER!"
I detta klippet kan ni också få en uppfattning av hur stor publiken var, då det är filmat uppe från en balkong utanför Marknadsplatsen. Vi stod lite framför det bortre vita tältet :)



Och ett sista klipp, låten som avslutade hela konserten, Gyllene Tider och Roxette på samma scen!

Halmstadstrippen

Ja, nu är vi hemkomna efter sommarens andra nostalgitripp efter Europe och det var en sann upplevelse att se Roxette på hemmaplan.

Men resan började redan tidig lördag förmiddag, då jag blev upplockad av Liz och sen hämtade vi Jennie också och så bar det i väg. Vi hittade till Stugcentralen utan problem, vilket är ovanligt för att vara oss, ingen av oss har blivit begåvad med något lokalsinne att tala om, men med GPS gick det bra.

När vi kom fram, visade det sig att gubben i Stugcentralen var en smått förvirrad sådan, och efter att ha mumlat om att det hade blivit lite ändringar och delegerat oss vidare till en pojkspoling som motvilligt visade oss vårt boende så förstod vi varför han inte riktigt ville se oss i ögonen när han hävdade att "detta är bättre". I stället för en fyrmannastuga fick vi nu hålla tillgodo med ett litet rum med våningssäng för tre och gemensamt kök och toalett med övriga inneboende i den sk Sommargården. Det blev några hundralappar billigare, även om det var hutlöst dyrt för vandrahemsstandard.

Men vi vägrade låta oss nedslås, vi var glada att ha fått ett boende med så kort varsel, det mesta var ju fullbokat när Lizette ringde runt i torsdags. Och gubben var en söt och charmig man med ständigt gott humör och som kallade oss för hans sockerbitar och utlovade avskedspussar innan vi åkte hem, så vi förlåter honom för allt annat.

Innan vi åkte hemifrån pratade vi om vår stundande weekend, och såg oss sittandes på en flashig uteservering i Tylösand med en varsin kall öl till maten, men på något märkligt sätt hamnade vi bara några tiotal meter bort från Stugcentralen, på det inte så flashiga haket "Timmerstugan", där en hel del på menyn råkade vara slut och där en helsida togs upp av "raggningstips". Vi skrattade gott åt detta och njöt av våra pizzor och Coronas som smakade fantastiskt gott.


Raggningstipsen


Lizette och Jennie skålar på Timmerstugan

Tillbaka till Stugcentralen tog vi plats vid några trevliga utemöbler och korkade upp, spelade kort och åt lite snacks. Det var trevligt, men plötsligt kom det några stänk, som snabbt blev till en skur och vi fick leta upp lite tak över huvudet, men vi fortsatte glatt med förfesten, som blev ännu trevligare när Malin och Jenny-Ann joinade oss och ordnade med skjuts in till stan.


Spelar kort och värmer upp inför Roxette

Det hade kommit några rejäla regnskurar till och när vi kom till Marknadsplatsen var det av och på med jackorna hela tiden. Förbanden avlöste varandra, det var två lokala band, det första var riktigt bra (Vikunja) och jag tycker att det var en miss att de inte fick spela som tvåa, då det andra förbandet inte var en höjdare på att värma upp publiken, precis. En del av deras låtar var tvärtom rätt sövande, vilket var väldigt synd.


I väntan på Roxette

Men hela publiken vaknade upp med ett ryck när Roxette äntrade scenen med ett yeah-yeah-yeah! (Dressed for success) och sen var det bara att ryckas med i den härliga stämningen och allsången och det där mjuka fluffiga som bara kan kallas KÄRLEK.
Bryr er inte om vad trista musikrecensenter skriver i sina blaskor. Att få se och höra Roxette på scen och vara en del av detta är inget annat än ren magi och jag hoppas att de kunde känna kärleken från publiken.




Per och Marie


"Shit, vi är på en Roxette-konsert!"

Efter sista extranumret står vi kvar, och hoppas på ytterligare ett sista nummer, och när Lizette frågar någon med lite fler centimetrar ovanför havet om de tar väck instrumenten svarar han förvånat "Nej, de ställer dit fler grejer." Och vi ställer oss på tå för att försöka se vad som pågår, och då kommer Gessle ut på scenen igen. "Vi tänkte bjuda på en liten surpriis" "Varsågoda: Gyllene Tider!" varpå hela scenen fylls på med gubbar i sina bästa år. De drar igång "Juni, Juli Augusti" och nu blir publiken till ett hav som hoppar och applåderar och tjuter. Jag tror att varenda en (eller i alla fall de svenska fansen) kände sig som vinnare av högsta vinsten i ett lotteri just då, man kunde knappt tro sina ögon och öron. De bjöd även på "Sommartider" och avslutade med vaggvisan "När alla vännerna gått hem" då även Marie kom på scen igen och sjöng duett med Gessle. Inte många ögon som var torra i det läget...

Och fatta att det var uppehåll under hela konserten! Det kom en rejäl skur när vi var på väg till bilen och jag blev blöt inpå bara skinnet, men just då kunde jag inte bry mig mindre...

Vi fick skjuts tillbaka till stugan och gick och la oss och försökte somna, helt toppade av adrenalinkicken efter konserten. Det är en häftig känsla som jag önskar att alla någon gång får uppleva, det är något alldeles speciellt.

I dag tog vi det lugnt med hemfärden. Vi vaknade i vettig tid, men körde inom Eurostop för en god frukost på Espressohouse och lite shopping därefter. Jag tycker att vi hade en väldigt mysig och lyckad helg!


Klassikerfrukost på Espressohouse; scones med creme cheese, sylt och ost, färskpressad apelsinjuice och en stor latte, mumma!

Roxette!

Jajamen, jag har något skojigt att se fram emot redan nu till helgen, jag ska nämligen åka till Halmstad på lördag och titta på Roxettes konsert! Jag åker tillsammans med Lizette och Jennie, och vi ska övernatta i stuga och ha det såååå mysigt!

Försöka går ju...

Hörru mr Frog, jag misstänker att hon spelar i en helt annan liga än du, men det skadar väl aldrig att försöka antar jag... Daniel fick ju sin Victoria till slut till exempel.


Kanske det hjälper att spela lite svårfångad? Lite sådär nonchalant med ryggen emot?

Back @ work!

Nu är semestern ett minne blott och efter att ha jobbat tre dagar, kan jag bara konstatera, att tja... det är business as usual. Man kommer in i det rätt snabbt och helt ärligt var det faktiskt liiite skönt att komma tillbaka med lite mjukstart, så här veckan innan skolstarten.

Men i söndags kände jag mig lite tom och ångestladdad. Det är sista semesterdagen man börjar inse att man inte har hunnit med allt det där man hade föresatt sig innan semestern började, alla de där dagsutflykterna, alla pocketböcker jag skulle läsa, alla sommarmiddagar jag skulle bjuda vännerna på, alla kakor jag skulle ha bakat, vart tog allt vägen liksom? Och all nytta jag skulle göra, alla förråd och garderober jag skulle ha rensat regniga sommardagar, alla smågrejer jag skulle ha fyndat på loppisar och givetvis hunnit måla om också...

Då är det bra med en blogg att titta tillbaka i och upptäcka att man ändå har gjort betydelsefulla saker, umgåtts och varit social och det blev i alla fall en hel del soltimmar och bara det måste man ju vara nöjd med! Och fem veckors ledighet är inte fy skam, det finns de som har betydligt färre, t ex Per med sin vecka i Polen, en heldag i Tosselilla och en på Barnens Gård och så några eftermiddagar vid stranden, det är ju inte så mycket till semester. Fast i och för sig, en vecka utan barnen är nog lika mycket värt som 4 veckor med dem... åtminstone i avkopplingssyfte...

Och augusti är en sommarmånad och den är ju inte över ännu, än finns det tid att skapa minnen att visualisera i januari månad när vinterkylan tagit över. Vem vet, kanske väntar det något skojigt redan till helgen?

Och skulle det inte bli mer än så här, så finns det nog plenty med regniga höstdagar framöver att rensa de där garderoberna...

Välkommen till världen!

Min lilla kusin (ja, hon är ju faktiskt bara 17 år) Sara fick i går sin lille son i famnen, en liten Milo, visst är han alldeles perfekt?



I måndags var hon och moster Kicki och hälsade på och då såg hon ut så här (10 dagar före beräknad förlossning).



Hon var så fin, tyckte vi allihop, hon passade verkligen som gravid, verkar haft en bra graviditet. Hon passade tydligen att föda barn också, för en mer perfekt förlossning har jag nog aldrig hört talas om, en vecka före utsatt datum, vattnet gick hemma kl 4 på morgonen, hon hann vara på förlossningen i 20 minuter, sedan föddes den lille utan några problem kl 6.24. Skönt, speciellt för blivande mormor och morfar som var med henne och säkert var mer nervös än vad hon var!

Sommarfesten

I lördags var det sommarfest hos Jennifer och Jens i Svängsta och jag kom dit med Lizette direkt efter Malinas kalas. Man känner sig alltid välkommen hos Jennifer, hon är så lättsam och enkel, så trots att vi inte kände många på den där festen, så blev det himla skoj ändå. Lite öl, lite kubb och lite bra musik, det kan ju inte bli fel helt enkelt! Och så lite roligt folk med förstås!


Jag och Liz på sommarfest


Där kunde vi släppa loss hehe


Jennifer i farten


Och här är hennes man i farten! :D


Glada grabbar på fest

Malinas kalas

I går var det Malinas 7-årskalas. Hon firade tillsammans med sin "bonuskusin" Kim hemma hos Micke och Chiqan. De bor i Sandbäck, och har en jättestor tomt och ett loft i ladan som är gjort för stora fester och kalas.


Tårta uppe på logen


Kim stod i baren och serverade kaffe (?)


Det var fullt med svalor i ladan


Malina öppnade presenterna på studsmattan

Sedan blev det även god mat, grillat och allt möjligt gott till och barnen fick också napp i fiskedammen innan det var dags för hemfärd.

Mammas flicka!

-Mamma, gillar du hög musik?
-Mmmm (lite frånvarande, samtidigt som jag är vid datorn)

Då ställer hon sig alldeles intill mig och börjar vrålsjunga så rockigt hon kan:

"JAG ÄR SÅ SÖT! JAG ÄR SÅÅÅÅ SÖÖÖÖÖÖT!"

Hahaha, roliga unge :D

När jag sjunger samma för henne en stund senare, och tar i allt vad jag kan säger hon allvarligt:

-Mamma, jag gillar inte såna höga musiker.


Denna tröjan köpte jag på Östersjö, lite stor, men då kan hon har den längre. Men efter en heldag med tröjan på, konstaterade vi att hon hade varit lite smått omöjlig hela dagen, lite bråkig och bångstyrig, hon försökte kanske leva upp till rockmyten? Får bli prinsessklänningar hädanefter :D