Det känns skönt att vi har kommit igång med våra kvällspromenader igen, särskilt med tanke på att det har blivit lite si och så med cyklingen till jobbet den sista tiden. Det finns för många ursäkter helt enkelt. Men man får vara glad för det man faktiskt gör, istället för att gräma sig över allt man kunde gjort och inte gör.
Att ut och gå är verkligen min melodi, och det gör gott för alla sinnen. Det bjuder på en del upplevelser också. Mirinda är alltid så förväntansfull och börjar prata om svanarna så fort hon kommer i vagnen, det brukar ju bli en runda ner till havet, där de allt som oftast håller till. För några dagar sedan stötte vi på en liten kopparödla mitt på stigen, det var också spännande. Och förra gången vi gick kom det en liten mus på samma ställe som vände tvärt när vi kom och snabbt ilade in i skogen igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar