Fortfarande låg på energi, hur trött som helst efter jobbet om kvällarna, trodde att jag höll på att bli sjuk häromkvällen när jag gick och la mig med huvudvärk och illamående och vaknade på morgen med samma huvudvärk. Men det blev inget mer av detta, är bara så himla trött! Så därav brist på inlägg, ni vill knappast läsa om hur trött och sur jag är, vilket ni får göra ändå just nu, så jag slutar genast!
Trots tröttheten masade jag mig iväg på en föreläsning som jag hade anmält mig till i onsdags, vilket jag ångrade djupt när jag kom hem från jobbet och bara fick vända i dörren efter att ha slängt i mig ett par mackor. Men väl där piggnade jag till (som man oftast gör) och det var verkligen en jättebra föreläsare!
Mats-Eric Nilsson har skrivit böckerna Den hemlige kocken och Äkta vara. Han har varit nyhetsjournalist i 30 år, är matskribent i Svenska Dagbladet och föreläser om sina böcker landet runt.
Jag har läst delar av hans bok Den hemlige kocken på jobbet emellanåt (vi har den i personalrummet på Klockebacksskolan), så jag var rätt förberedd på vad som skulle komma. Han skriver i boken om hur vår mat framställs i matindustrin och vad den egentligen innehåller. Vilket visade sig vara rejält mycket tillsatser och en väldig massa E-nummer. Vilket i och för sig inte är en nyhet för de flesta av oss, men Mats-Erics bok får en att stanna upp och inse dårskapet i detta. Ja, vad i herrans namn är det vi stoppa i oss egentligen? Och hur påverkar alla dessa tillsatser oss egentligen?
Det vet vi inte i dag, det är som allt annat, facit lär vi få över tid, i framtiden lär vi väl ojar oss övar hur dumma vi var. För rent logiskt, det är klart att det påverkar oss, det vi stoppar i oss är ju vårt bränsle, som avgör hur bra vi fungerar och kroppen är smart nog att protestera på olika sätt om drivmedlet är dåligt, motorn börjar liksom hacka kan man tänka.
Det kanske t o m är här svaret ligger på eskalerande folksjukdomar i väst såsom allergier, diabetes, "bokstavsbarn" etc. Jag skulle knappast bli förvånad om så var fallet. Särskilt inte efter att ha läst boken om hur utbrett matfusket faktiskt är.
Jag är ju inte sämre än någon annan, jag sjönk djupt ner i stolen när en stor bild på en av familjens helgfavoriter kom upp på storbildsskärmen, nämligen Santa Maria TexMex Guacamole Dip. Min och Mirindas absoluta favorit till fredags-tacosen.
"Goakkamolle!" utbrister Mirinda lyckligt och äter mer dip än chips när den även får följa med till soffbordet och göra chipsen och ostbågarna sällskap senare på kvällen.
Guacamole är en mexikansk röra med avocado som huvudingrediens. En hemmagjord traditionell guacamole innehåller ca 80-90%avocado. Santa Maria TexMex färdiga guacamole innehåller, håll i er, 1,5% avocado! Ynka enochenhalv procent! Deras röra innehåller lika mycket avocado som salt!?
Ett exempel på ett enkelt recept på guacamole:
1 avokado
2 msk pressade citroner
½ msk riven gul lök
½ krm salt
½ krm svartpeppar
Vill man ha lite mer kryddstarkt kan man också ha i t ex koriander, vitlök, och chili.
Läser man på Santa marias innehållsförteckning så hittar man långt fler ingredienser:
vatten, lök, tomat, solrosolja, paprika, modifierad stärkelse, vassleprotein, avocado (1,5 %), salt (1,5 %), jalapeno, socker, vitlök, syra (mjölksyra, citronsyra), surhetsreglerande medel (E 575), arom (bl a avocado, lime), smakförstärkare (E 621), andra kryddor, maltodextrin, förtjockningsmedel (E 415), antioxidatonsmedel (E 338), emulgeringsmedel (E 450 A, E 472), färgämne (E 141, E100).
Allt avskrivet med stor möda (hade egentligen behövt ett förstoringsglas) från min egna burk i kylskåpet. Som btw har ett bäst före datum 05032011 (!).
Tror nog att jag kommer att göra min egen guacamole från och med nu.
Ja, det var en väldigt inspirerande föreläsning, man fick sig en tankeställare minst sagt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Var var den föreläsningen....
Min kollega har köpt hans bok och rensade ut nästan allt i sitt skafferi.. Inte klokt vad mycket skit det finns i allt numera..
Föreläsnigen var på Östra piren i Karlshamn.
Mia: Ja, det är lätt att bli neurotisk, och det med all rätt!
Skicka en kommentar