Halmstadstrippen

Ja, nu är vi hemkomna efter sommarens andra nostalgitripp efter Europe och det var en sann upplevelse att se Roxette på hemmaplan.

Men resan började redan tidig lördag förmiddag, då jag blev upplockad av Liz och sen hämtade vi Jennie också och så bar det i väg. Vi hittade till Stugcentralen utan problem, vilket är ovanligt för att vara oss, ingen av oss har blivit begåvad med något lokalsinne att tala om, men med GPS gick det bra.

När vi kom fram, visade det sig att gubben i Stugcentralen var en smått förvirrad sådan, och efter att ha mumlat om att det hade blivit lite ändringar och delegerat oss vidare till en pojkspoling som motvilligt visade oss vårt boende så förstod vi varför han inte riktigt ville se oss i ögonen när han hävdade att "detta är bättre". I stället för en fyrmannastuga fick vi nu hålla tillgodo med ett litet rum med våningssäng för tre och gemensamt kök och toalett med övriga inneboende i den sk Sommargården. Det blev några hundralappar billigare, även om det var hutlöst dyrt för vandrahemsstandard.

Men vi vägrade låta oss nedslås, vi var glada att ha fått ett boende med så kort varsel, det mesta var ju fullbokat när Lizette ringde runt i torsdags. Och gubben var en söt och charmig man med ständigt gott humör och som kallade oss för hans sockerbitar och utlovade avskedspussar innan vi åkte hem, så vi förlåter honom för allt annat.

Innan vi åkte hemifrån pratade vi om vår stundande weekend, och såg oss sittandes på en flashig uteservering i Tylösand med en varsin kall öl till maten, men på något märkligt sätt hamnade vi bara några tiotal meter bort från Stugcentralen, på det inte så flashiga haket "Timmerstugan", där en hel del på menyn råkade vara slut och där en helsida togs upp av "raggningstips". Vi skrattade gott åt detta och njöt av våra pizzor och Coronas som smakade fantastiskt gott.


Raggningstipsen


Lizette och Jennie skålar på Timmerstugan

Tillbaka till Stugcentralen tog vi plats vid några trevliga utemöbler och korkade upp, spelade kort och åt lite snacks. Det var trevligt, men plötsligt kom det några stänk, som snabbt blev till en skur och vi fick leta upp lite tak över huvudet, men vi fortsatte glatt med förfesten, som blev ännu trevligare när Malin och Jenny-Ann joinade oss och ordnade med skjuts in till stan.


Spelar kort och värmer upp inför Roxette

Det hade kommit några rejäla regnskurar till och när vi kom till Marknadsplatsen var det av och på med jackorna hela tiden. Förbanden avlöste varandra, det var två lokala band, det första var riktigt bra (Vikunja) och jag tycker att det var en miss att de inte fick spela som tvåa, då det andra förbandet inte var en höjdare på att värma upp publiken, precis. En del av deras låtar var tvärtom rätt sövande, vilket var väldigt synd.


I väntan på Roxette

Men hela publiken vaknade upp med ett ryck när Roxette äntrade scenen med ett yeah-yeah-yeah! (Dressed for success) och sen var det bara att ryckas med i den härliga stämningen och allsången och det där mjuka fluffiga som bara kan kallas KÄRLEK.
Bryr er inte om vad trista musikrecensenter skriver i sina blaskor. Att få se och höra Roxette på scen och vara en del av detta är inget annat än ren magi och jag hoppas att de kunde känna kärleken från publiken.




Per och Marie


"Shit, vi är på en Roxette-konsert!"

Efter sista extranumret står vi kvar, och hoppas på ytterligare ett sista nummer, och när Lizette frågar någon med lite fler centimetrar ovanför havet om de tar väck instrumenten svarar han förvånat "Nej, de ställer dit fler grejer." Och vi ställer oss på tå för att försöka se vad som pågår, och då kommer Gessle ut på scenen igen. "Vi tänkte bjuda på en liten surpriis" "Varsågoda: Gyllene Tider!" varpå hela scenen fylls på med gubbar i sina bästa år. De drar igång "Juni, Juli Augusti" och nu blir publiken till ett hav som hoppar och applåderar och tjuter. Jag tror att varenda en (eller i alla fall de svenska fansen) kände sig som vinnare av högsta vinsten i ett lotteri just då, man kunde knappt tro sina ögon och öron. De bjöd även på "Sommartider" och avslutade med vaggvisan "När alla vännerna gått hem" då även Marie kom på scen igen och sjöng duett med Gessle. Inte många ögon som var torra i det läget...

Och fatta att det var uppehåll under hela konserten! Det kom en rejäl skur när vi var på väg till bilen och jag blev blöt inpå bara skinnet, men just då kunde jag inte bry mig mindre...

Vi fick skjuts tillbaka till stugan och gick och la oss och försökte somna, helt toppade av adrenalinkicken efter konserten. Det är en häftig känsla som jag önskar att alla någon gång får uppleva, det är något alldeles speciellt.

I dag tog vi det lugnt med hemfärden. Vi vaknade i vettig tid, men körde inom Eurostop för en god frukost på Espressohouse och lite shopping därefter. Jag tycker att vi hade en väldigt mysig och lyckad helg!


Klassikerfrukost på Espressohouse; scones med creme cheese, sylt och ost, färskpressad apelsinjuice och en stor latte, mumma!