Tänk vad mätt man blir, efter att alla har ätit färdigt så kan man ändå knappt se att 13 personer av varierande storlekar har frossat av julbordet. Jag var den enda som tog om. Tina med i och för sig, men hon äter bara typ köttbullar och ägg så det räknas ju inte. Jag är fortfarande mätt i alla fall, ändå slank det ner en julvörtsmacka med ost och rödbetssallad och en halv marsipangris och en hel del av Mirindas chokladtomte också till frukost för en stund sen.
Och klockan ett börjar nästa frosseri. Då är vi bjudna till Inge och Nenne, Anettes föräldrar för att äta lutfisk och varmrökt lax med alla tillbehör. Vi var där förra året med och redan i nu november frågade jag Per om han trodde att vi skulle bli bjudna i år igen. En sådan middag kan bara en mamma i den generationen få till, och eftersom varken jag eller Per har någon mamma kvar i livet så uppskattar man ju detta till fullo. Att komma till dukat bord och bli riktigt bortskämd, rena drömmen. Och barnen kommer också ihåg förra året, fast det är efterrättsbordet som har etsat sig fast i deras minne "och så sa Inge att jag fick äta så mycket jag ville..."
Ett par bilder från igår:
Spänd förväntan byttes mot ängslan i samma stund som tomten steg in. fast det gick bra, så länge man var i storebrors famn.
Efter ett tag tinade hon upp och hon mottog varje paket med samma mantra: "Min paket! Tomten snäll!"
Och idag är det full aktivitet här hemma med att utforska allt det nya, Mirinda har t ex bjudit sjuka pappa på ett litet teaparty i soffan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar