Icke godkänd

Det var inte så enkelt som jag trodde att bli blodgivare. Första besöket gick bra, kände mig som världens präktigaste och friskaste människa när jag fyllde i alla papper.
Inga droger, inga mediciner, inga sjukdomar, inga operationer, ingen ny sexpartner, inga tatueringar, inga vaccinationer, inga piercingar. Och så de mer "avancerade", där klarade jag mig också galant: har inte sålt sex eller haft sex med personer som gjort detta, eller haft sex med en man som haft sex med en annan man, eller vistats i ett område där sexuellt överförbara sjukdomar förekommer i hög utsträckning – eller haft sex med en person som varit i ett sådant område. Åtminstone inte så vitt jag vet haha. Nej skämt åsido, det var en väldigt massa frågor, men jag fick säkert högsta betyg om det nu hade funnits ett betygsystem.

Däremot när jag satt mig i stolen för provtagning, såg sköterskan inte särskilt glad ut till en början. "Ja, du, sa hon med rynkad panna, det ser inte ut som om det finns något att sticka i här..."
Men sen sken hon upp: "Nämen jo, här har vi ju ett fint kärl, det går nog bra med det!" Och så förklarade hon att nu vid provtagningen är det lugnt, då är det bara en tunn, fin nål men sen vid själva blodtappningen är ju nålen myyyyycket tjockare (gulp), så då krävs det bra kärl. Men som sagt jag hade ju ett fint i alla fall.

Trots detta blev jag faktiskt inte godkänd som blodgivare, fick hem ett brev där det stod att jag hade för lågt blodvärde, 123 och gränsen låg på 125. Attans också!

Men jag var välkommen tillbaka om ett halvår om jag hade fått upp mitt hb då. Frågan är då hur jag gör det. Men jag antar att eftersom jag inte äter kött, så borde det vara B12-brist snarare än järnbrist, så då räcker det kanske om jag köper lite såna vitaminer? Är inte glad för järntabletter precis.
Vad det gäller kosten, äter jag ju rätt varierat och jag äter ju fisk och skaldjur. Persilja är tydligen jättebra och så gröna grönsaker; sallad, broccoli, spenat osv, där kan jag ju bättra mig i och för sig.