Veckan som gick var väldigt intensiv, första veckan på jobbet och Mirindas första vecka på lill-lekis.
Det började inte så bra, hon var jätteledsen i tisdags när jag lämnade och när jag ringde 1 1/2 timme senare för att höra hur det var med henne var det en något skärrad fröken jag pratade med. "Vad bra att du ringde, det har varit lite kris här, hon har varit så ledsen. Hon åt ingen frukost heller och till slut somnade hon, nu är hon vaken och äter lite knäcke, och det är ju bra, hon blir ju så orkeslös när hon gråter så mycket..."
Jag trodde att mammahjärtat skulle brista när jag fick höra de orden. Jag hade god lust att på studs lägga på luren och utföra en räddningsaktion på lilla dottern. Men jag behärskade mig och vi bestämde istället att Per skulle hämta henne tidigare (vid ett istället för kvart i fyra).
I onsdags var hon också väldigt ledsen, fast nu var det "mer uppehåll än gråt" så Per ryckte in då också, hämtade vid tre istället för fem.
I torsdags gick det något bättre och i fredags hade det varit jättebra. Fast hon är ledsen när man lämnar. Jag frågar på morgonen "Ska du till dagis idag?" Hon svarar med ett jakande mmmmm, men sen spänner hon ögonen i mig och så kommer det ett snabbt "Mamma!" Nej, mamma ska jobba. "Pappa?" Nej, pappa jobbar också. Sen kommer själva lämningsproceduren, då hon kommer till dagis glad i hågen, går t o m in på avdelningen, men så fort hon ser fröken börjar hon störtgråta och klamrar sig fast vid mig.
Usch, vilken ångest. Vad är det jag utsätter mitt barn för, det är klart att hon ska vara hos sin mamma, där hon hör hemma. Hon är ju alldeles för liten för att lämnas bort på detta viset, det borde ju inte vara tillåtet, jag skulle såklart ha väntat lite till, tills hon kan sitt telefonnummer och personnummer åtminstone...
Vi får väl hoppas att det blir bättre, att hon snart kommer springa in på dagis full av iver och förväntan och knappt ha tid att vända sig om för att vinka hej då till mamma som utan dåligt samvete kan sätta sig i bilen till jobbet.
För övrigt har veckan varit full av aktiviteter.
I tisdags kväll var jag utbjuden på Thai av Hanna och Malin (för att fira min födelsedag som ju var i juli, fyller som sagt alltid under festivalen, så då får man finna sig i att det blir lite försenat), men det var gott som alltid, länge sedan jag var på Thairestaurangen nu.
I torsdags var jag med Liz och Tina på bio i Bromölla, mamma mia vad bra det var! :-)
Och i går var jag och Per barnlediga tillsammans för första gången sedan vi blev trebarnsföräldrar, Tina och Tedde fick äran att ta hand om barnen. Det var miljöpartiet som hade fest för att fira att vi nu är över 60 medlemmar. Det blev en rolig kväll, förutom väldigt god mat och dryck fick vi även lära oss lite olika danssteg; salsa, merengue och calypso. Det var kul fast inte alldels enkelt. Senare på kvällen fick vi också prova på lite spontan "leifing-polka", en upplevelse bara det. Och barnen hade skött sig utmärkt väl, så barnvakterna blev inte avskräckta som tur väl var.
söndag 24 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
nej vi blev absolut inte avskräckta men när man ge pengar för att man är barnvakt till sina söta små syskonbarn, då kan man bli avskräckt!! denna gången klarade ni er undan eftersom det kanske va ett giltigt skäl till att får dem men ändå ALLDELES för mkt. jaja hoppas ni har lärt er en läxa ;) ha det bra kram Tina o Tedde
hej igen.. för det första: jag har aldrig lämnat en kommentar innan så jag fick ju skapa ett användar konto eller vad det heter för att kunna ge den till dig, och jag tyckte att det var lite väl mkt att fylla i men så datateknisk som man är blev resultatet: tinas blogg... hahahhahaha.. :D :D :D :D
Ja du Tina, ser fram emot ditt första blogginlägg, det låter vänta på sig... :-D
Skicka en kommentar