Nu har barnen varit hemma hela veckan från skola och dagis och de är fortfarande inte helt hundra, men det börjar i alla fall rätta till sig. De är pigga och äter åtminstone, skönt.
Per kunde vara hemma hela veckan, så jag har jobbat som vanligt, skönt att slippa det dåliga jobbsamvetet. Men i morse när Mirinda vaknade, var det första hon sa "Pappa?" "Pappa är där uppe, men mamma är här." Jag sträckte ut armarna och förväntade mig en stor morgonkram, men det enda jag fick var en huvudskakning och ett trumpet "Pappa!" Per kom ner och hämtade upp henne, så det blev inget morgonmys för min del, snopet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar