Pappas dag

Idag skulle pappa fyllt 60 år om han inte gått bort för fem år sedan. Han var alltså 55 (inte en dag över 25 om du frågade honom själv) år ung och gick bort alldeles för tidigt i en lunginflammation som säkert hade kunnat stävjats om inte om hade funnits...

OM inte han hade gått ner sig efter mammas död ett år tidigare (skilda sedan många år, men likväl hans stora kärlek, att han gick bort ett år senare bekräftar min tanke om att de trots allt var själsfränder).

OM inte han hade skilt sig från Mona samma år (säkert mycket p g a ovanstående depression).

OM han inte hade åkt ifrån akutmottagningen när han var där ett par dagar tidigare för att kolla upp varför han kände sig konstig.

OM han inte hade druckit två groggar den dagen och då kanske åkt in till akuten i tid, eller åtminstone blivit tagen på allvar av sjukvårdarna. Först var det sjukvårdsrådgivningen som vägrade hjälpa, visade sig senare att hon visste vem pappa var "han har fiskat med min pappa", och därmed visste hon ju säkert också om hans alkoholmissbruk och hjälpen blev därefter. Ambulanssjukvårdarna var lika oävna de. Det var samma killar som hade kört pappa ett par dagar tidigare till akuten, då han ju stack ifrån utan att bli undersökt.
"Va fan Kai, vi är ingen jäkla taxi åt dig" flinade de och kom först utan bår, fast Lizette tydligt hade sagt åt dem att han omöjligt kunde ta sig för egen maskin. Värdefulla minuter gick till spillo och i ambulansen skojade de och småpratade med pappa istället för att göra sitt jobb. När han kom in på akuten tystnade och bleknade alla märkbart efter provtagningarna, han hade så dåliga värden att det var ett under att han var vid liv överhuvudtaget...

*suck* Man kan älta och älta, aldrig kommer han tillbaka till oss ändå.
Saknaden får jag leva med tills vi ses igen, pappa, och till dess ska jag älska dig rakt igenom evigheten...


En favoritbild av pappa och mig, taget på Tärnö en sommardag.



i carry your heart with me (i carry it in
my heart) i am never without it (anywhere
i go you go, my dear; and whatever is done
by only me is your doing, my darling)
i fear
no fate (for you are my fate, my sweet) i want
no world (for beautiful you are my world, my true)
and it's you are whatever a moon has always meant
and whatever a sun will always sing is you

here is the deepest secret nobody knows
(here is the root of the root and the bud of the bud
and the sky of the sky of a tree called life; which grows
higher than the soul can hope or mind can hide)
and this is the wonder that's keeping the stars apart

i carry your heart (i carry it in my heart)

En favoritdikt av EE Cummings.

Är också väldigt vackert illustrerad med foton och bilder i klippet nedan.