Lagt till

Tillagt på packlistan:
GRILL + grillkol, tändvätska
LJUS vanliga + värmeljus
Linsetui
Tändare

Ja, alltid är det något man glömmer, hur nogrann man än försöker vara. Grillen har stått med på listan tidigare, men jag tog bort det, och då blir man såklart sugen på grillat bara för att man inte har den med. Men det går iofs lika bra med engångsgrill.
Och det gick lika bra med äggkoppar istället för linsetui...

...och nu...reklam!

Ja, han passerar ju inte obemärkt förbi längre, det är en sak som är säker!


Finaste målarbilen i stan, pimpad och klar!

Invigning

I dag invigde vi vår nya uteplats på framsidan. Hela tre gånger faktiskt. Först blev det lite fika med Jennie när hon kom för att hämta Kiana. Några timmar senare dukade vi ut middagen och slutligen njöt vi även av kaffe och glassbåt i kvällssolen.

De nya möblerna har varit på plats sedan förra helgen, men vädret har inte tillåtit så mycket utesittande. Den nya möblerna, ja. Vi tröttnade på Ikea som antingen hade bord men inga stolar eller tvärtom hela tiden, så vi hittade vårt alternativ på Jysk. Det blev inte alls liknande det vi hade tänkt, utan nästan det motsatta, svart och stilrent. Men vi är jättenöjda. Och vi slapp skruva ihop skiten (jo bordet, men det var inte så besvärligt). Visserligen ett dyrare alternativ, men vi sparade in bensinpengarna och säkert en hel del slantar på allt annat man hade släpat hem från det stora varuhuset. Och till Jysk bord fick det plats sex stolar, vilket också är en stor fördel.

Så idag har vi verkligen känt in platsen, och det känns mycket bra att sitta där. Vi har baksidan om vi vill dra oss undan och vara ifred (och där solen ligger på) och så har vi nu framsidan där vi kan vara lite mer sociala med grannarna, men istället få vara i fred för den värsta gassande solen. Perfekt att kunna välja så tycker jag!



Så här såg det ut innan radhuset var vårt, en riktig "före-bild" alltså.


Så här såg det ut innan vi satte igång och riva rabatter och slänga ut plattor.


Framsidan numera, inramad av en mur i större byasten och stenlagd med vanlig byasten i grått och lite svart.


Den stora markisen ramar in sittplatsen.




Middagen är serverad.

Nu behövs det bara lite blomsterprakt också, lite fina krukor och annat lull-lull så att det blir lite mysigare!

Bättre sent...

I måndags var det inte bara säsongsavslutning av Cityakuten, utan det allra, allra sista programmet någonsin av den älskade serien. Jag satt som klistrad och hade till denna högtidsstund inhandlat en 100 grams Dumle chokladkaka, en nyhet som jag aldrig hade testat och som fullkomligt självlyste i affären och såg sådär oemotståndligt söt ut att jag bara smälte direkt. Och ja, den var försvinnande god :-)



Efter programmets slut satt jag kvar en stund med en känsla av tomhet och så kom jag på den ultimata grejen för att hedra Cityakuten, t o m bättre än choklad!
Jag har länge sagt att jag vill bli blodgivare, men det har inte blivit av. Men nu reste jag mig bara resolut från soffan, googlade lite och ett tu tre, så hade jag anmält mig. Det var inte svårare än så. Nu väntar jag bara på någon slags kallelse, så kommer detta äntligen att bli av. Inga fler dåliga ursäkter. Vad har du för ursäkt?
Anmäl dig här!

Mirindas sommarfest

I torsdags var det sommarfest på dagis. Tur med vädret som vanligt, Susanne, fröken på Storlekis, kunde inte minnas en enda gång på 18 år (sedan Daggkåpan startade) som det varit dåligt väder på sommarfesten, så vädergudarna är med oss verkar det som. Uppslutningen var som vanligt stor, alla hade mist en förälder med och många mor- och farföräldrar med. Vi hade moster Tina och Tedde med oss, de fick ställa upp när papporna inte kan :-). Och det gör de så gärna, kanske att tårtbuffén lockar?


Mirinda på väg till sommarfesten, hon skulle såklart hålla tårtan.


Mirinda och Wilmer dansar loss till fröknarnas skönsång.


Malina sjunger sommarsånger med sin storlekisgrupp.


Tårtbuffé!

Snickersutor

I söndags, när vi hade så tråkigt, försökte vi döva tristessen med lite bak, tog fram ett recept som legat på tur ett par veckor nu. Det blev en hel plåt, vilket passade perfekt, eftersom vi fick finbesök igår ju.

"Har du bakat själv? undrade Oscar och sträcker sig efter en kaka.
"Ja - snickers."
Både Jennie och Oscar hajar till och säger i kör (lite misstroget):
"Nää?"
Sen blir båda väldigt ivriga efter kakfatet och verkar inte kunna få in kakan fort nog i munnen och även här blev reaktionen lika:
"Mmmmm, det är verkligen snickers!"
"Hur har du gjort?" Oscar ser verkligen imponerad ut och jag flinar och tackar för berömmet, men då får han nästan något desperat i blicken.
"Nej, ärligt, hur gjorde du? Receptet tack!"
Så här kommer det, enbart för dig Oscar!

Snickersutor
350 g jordnötssmör (1 burk)
1 dl socker
2 dl ljus sirap
1 L rice krispies eller cornflakes
1 dl kokos
300 g choklad

Lägg ett bakplåtspapper i en liten långpanna eller form, ca 20*25 cm.
Blanda jordnötssmör, socker, sirap i en kastrull, låt det nästan koka upp medan du rör om. Ta kastrullen från värmen och rör i flingor och kokos. Bred ut i plåten.
Smält chokladen i vattenbad eller i mikro. Bred ut chokladen på kakan och ställ sedan plåten i kylen minst 30 minuter. Skär i fyrkanter.

Väldigt enkelt, men farligt gott!

Finbesök

I går var en väldigt tråkig dag, måste jag säga. Det tyckte alla i familjen. Per tjatade om att åka till Ikea, så han måste ju nästan har varit mest uttråkad. i vanliga fall är jag inte sen att nappa på det förslaget, men vi ska köpa möbler till vår nya uteplats på framsidan, som vi fick stensatt och inmurad förra helgen, och de möbler som vi har tittat ut fanns inte i Älmhult. Jo, det fanns stolar, men inget bord eller soffa, så då får vi ge oss till tåls. Visar bilder en annan dag.

Dagen i dag har varit allt annat än tråkig. Vi fick besök av först Lizette och barnen och senare på eftermiddagen kom hela la familia, som tydligen börjar känna sig lite rastlösa och gärna ville lämna hemmet ett par timmar. Fick kela lite med Kaili på hemmaplan alltså och hon verkade trivas borta, så nöjd och go.
Hon passade på, att fråga om jag och Lizette kunde tänka oss att bli hennes fadder respektive gudmor. Det kan man ju knappast tacka nej till, känner mig hedrad till tusen! Tack för förtroendet, ska försöka bli en riktigt bra fadder till den lilla sessan!

Ni röstar väl?

I dag ska jag kryssa för Isabella Lövin i valet till Europaparlamentet. Varför?

1. Hon är miljöpartist
2. Hon är kvinna
4. Hon är smart, modig och stridslysten
3. Jag vill att hon ska vara en av dem som är med och utformar den nya havs- och fiskepolitiken som EU ska införa 2012.

Har ni inte läst hennes bok "Tyst hav" som hon tilldelades Stora Journalistpriset 2007 med motiveringen: ”För hennes chockerande berättelse om vad människan gör med havet, och till vilket pris.” - läs den!

Boken hade mig i ett järngrepp från första sidan som börjar så här:

”Mitt intresse för fiske började på allvar just när jag först läste om ålen. Det var ett pressmeddelande från Fiskeriverket som råkade passera mitt skrivbord i oktober 2003 som fick mig att läsa – och läsa igen. Till slut stod det klart för mig att jag faktiskt inte läst fel, att det stod där svart på vitt. Fiskeriverket konstaterade att inflödet av glasål från Sargassohavet hade minskat med nittionio procent på dryga tjugo år. Och nästan än mer förbluffande: Fiskeriverket ansåg det inte befogat med ett ålfiskestopp. Anledningen? Det skulle drabba svenska fiskare orättvist hårt, enligt myndigheten.
Vidtagna akuta åtgärder?
Inga.”

Och just detta med ålen har jag haft svårt att släppa sen dess. Torskens överlevnad har man ju varit något sånär insatt i, men varför visste jag ingenting om ålen? Jag har inte ätit en tugga ål sedan jag läste dessa rader. Däremot har jag lärt mig lite om ålen, som är ett väldigt fascinerande djur.

Ålen föds i Sargassohavet och färdas som yngel i 3 år med Golfströmmen till våra breddgrader, där de blir glasålar. De tar sig upp i insjöarna och lever där i 20 år, för att sedan förvandlas till blankålar. Strax innan de återvänder till Saragassohavet förändras deras matsmältningssystem så att de inte längre kan uppta någon näring via maten. Hela vägen tillbaka lever de endast på sina fettreserver. Väl i Saragassohavet leker de och dör sedan.

Man vet ytterst lite om ålens livsmönster; dess komplicerade lekbeteende och långa vandring gör det omöjlig att odla yngel, vilket man ju kan göra med andra arter, t ex lax. Ålens fortlevnad kräver ett internationellt samarbete mellan samtliga stater som har ålen som gäst någon gång under dess vandring.

Isabella är rätt kvinna för detta jobb, det är jag säker på! Och för alla andra jobb inom havs- och fiskepolitiken.

"Fisken i havet påverkar hela havsmiljön, och havsmiljön påverkar hela planeten!" Sagt av Isabella Lövin och hon vet vad hon pratar om!

UPDATE
Det gick ju vägen! Isabella packar alltså väskan till Bryssel, wiee!

Firandet av nationaldagen

I dag har vi firat Sveriges nationaldag genom att hissa flaggan såklart, sen åkte vi till Lizette och Kim, käkade langos och hejade på Sverige i fotbollen. Gick ju inget vidare tyvärr, extra surt eftersom Sverige var det bästa laget.
Nu är syster Tina på rockfestivalens sista dag och har vid denna tiden antagligen rockat loss till Europe bl a. Hoppas att hon kollade in Electric Boys också. Det hade jag gjort om jag varit där. Maybe next year?

Låt mig få presentera...

Min yngsta systerdotter Kaili!
Då var namnet spikat äntligen, och det är jättefint tycker jag, passar till syskonen och samtidigt en liten hyllning till vår käre far (Kai).



Kaili fick träffa hela tjocka släkten i går kväll och hon var så cool, tog det med ro och lät sig snällt flyttas runt från famn till famn. Tittade med stora ögon runt omkring sig och verkade hur nöjd som helst med tillvaron. Så gosig! Och så len och mjuk och fin i huden! Och vilken kalufs sen då! Men det kom inte som en överraskning denna gången, vi är ju vana vid Dante vid det här laget. Dante visade oss till sin lillasyster direkt när vi kom, hon låg och sov i spjälsängen. Mäkta stolt stod han och hängde över sängen och pekade på henne, petade henne lite på magen och berättade för oss att hon heter Kaili! Så söt var han, ingen svartsjuka där än så länge.


Wilmer och Mirinda beundrar den lilla kusifinen.

Webbis

Här är den fina webbisbilden på Sessan. Sköterskorna tar själva foto på de nyfödda på BB i Kristianstad, så man brukar får vänta ett par dagar, men i gengäld är de helt underbara, jag har fastnat på deras webbis-sida ett antal gånger och fascinerats över de små, det är svårt att slita sig! Se själva!