Då var namnet spikat äntligen, och det är jättefint tycker jag, passar till syskonen och samtidigt en liten hyllning till vår käre far (Kai).
Kaili fick träffa hela tjocka släkten i går kväll och hon var så cool, tog det med ro och lät sig snällt flyttas runt från famn till famn. Tittade med stora ögon runt omkring sig och verkade hur nöjd som helst med tillvaron. Så gosig! Och så len och mjuk och fin i huden! Och vilken kalufs sen då! Men det kom inte som en överraskning denna gången, vi är ju vana vid Dante vid det här laget. Dante visade oss till sin lillasyster direkt när vi kom, hon låg och sov i spjälsängen. Mäkta stolt stod han och hängde över sängen och pekade på henne, petade henne lite på magen och berättade för oss att hon heter Kaili! Så söt var han, ingen svartsjuka där än så länge.
Wilmer och Mirinda beundrar den lilla kusifinen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar