I dag blev vi återigen påminda om hur skört livet är. Att världen på en sekund kan förändras, och aldrig mer bli densamma. Ett liv tar slut. I samma sekund förändras tillvaron för så många andra, för alltid. Oåterkalligt och obönhörligt. Två små flickor mister sin far. En far som samtidigt är någons son, någons livskamrat, någons bror, någons vän, någons kollega...
För oss innebar det att Per miste en vän från sin ungdoms dagar. För mig var han mest bara en "pappa på dagis" som jag hejade på varje morgon och ändå har jag känt mig som en trasa hela dagen, så oerhört påverkad av detta hemska som har hänt. Mina tankar går till familjen i deras svåra stund.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar