Kalas

I dag (läs i går) har vi spenderat hela eftermiddagen på en camping i Pukavik. Där har nämligen Peter och Anette sin husvagn uppställd och där har de valt att tillbringa sina lediga helger och där firades alltså även Emil som fyller 16 år i morgon (läs i dag).
Det var riktigt skönt att sitta där vid havet, platt på rumpan i timmarvis, i solens sken medan vi kalasade på smaskig chipsgratäng (!) och årets första jordgubbstårta. Mirinda roade sig som vanligt med "storkusinerna", de håller henne alltid sysselsatt och hon älskar att vara med dem!


Mirinda och Emil

Moster till undsättning!

Klart att "Sessan" ska ha ett äkta prinsessnamn. Här är mina topp 5 favoriter. Kanske kan vara till någon hjälp till rådvilla Jennie och Oscar?

1. Aurora
2. Elmira
3. Fabiola (en spansk prinsessa)
4. Isolde
5. Leilani (hawaiianskt ursprung)

Om inga av dessa duger och ni fortfarande inte kan komma överens, så kan ni ju alltid testa denna slumpgenerator med enbart prinsessnamn? Låt ödet bestämma...

Välkommen till världen!

Det var mig en envis unge, det där! Jennie och Oscar fick åka hem med svansen mellan benen och vänta ytterligare ett par dagar, men sen kom hon då äntligen, lilla sessan (som är det nya arbetsnamnet på Lillstjärnan tills ett lika passande dyker upp) och på sin pappas födelsedag (29 maj) till på köpet! Snabbt gick det, tre timmar från första värk, en riktig drömförlossning med andra ord, eller som jag sa till Jennie "du blir ju bara bättre och bättre på det här..." :-D
Nu längtar vi alla efter att få träffa henne och hålla, känna, lukta och beskåda det lilla underverket!
Lånar en bild av Jennie så länge, visst är hon bara helt underbar? Samma frissa som storebror hade, bara lite ljusare ser det ut som på bilden i alla fall.

Äntligen!

Nu är Jennie och Oscar på plats på BB och äntligen ska Lillstjärnan få se dagens ljus! Eller kanske åtminstone lite månsken om det blir i natt den behagar titta ut.
Så spännande! Jag kommer nog inte att få många timmars sömn denna natt har jag en känsla av.
Sänder massor av ljus och styrka till min kära syster och svåger på Kristianstad BB och längtar till jag får veta lite mer om det nyaste tillskottet i la familia.

Ny firmabil

Pers firmabil började gå sönder (airbagen pajade) för ett par månader sedan och han dividerade fram och tillbaka om det var värt att laga, eller om det helt enkelt var dags för en ny. Flera saker (fläkten, läckage av något oidentiferbart illaluktande) hann gå sönder och det tog han som ett tecken så han gick till bilfirman för att beställa en ny, så fick det bli. Sen trodde jag att det var klart, men under några dagar höll han på att tjata hål i skallen på mig om den här nya firmabilen. Det är ju typ tusen val man ska göra och jag som trodde att jag var den ambivalenta i den här familjen fick plötsligt se en överman i min egen make.
"Vilken färg?"
Så här långt är jag ju med, silver tyckte jag, absolut.
"Nej, det kostade extra, kanske lite onödigt. Och jag har ju en röd nu, ska kanske hålla mig till det..."
"Vilken extrautrustning? Dragkrok eller inte? Farthållare eller inte? Stålfälgar eller plast? Eluppvärmda sidospeglar? ...och en miljon andra saker och jag som ser en bil som enbart något nödvändigt ont hade ytterst svårt att på allvar sätta mig in i alla dessa val. Per var inte alls nöjd med mina sporadiska hummanden.
"Kom igen nu, du kommer ju också att köra den i bland."
"Men, kan du inte bara se om det finns någon från förra årets modell och så får det bli en överraskning vilka saker som finns på den?"
Tyvärr fanns det inga såna kvar, så jag fick lyssna på tjatet ett tag till.
En dag fixade han med sin gamla Skoda, tvättade den och så och då helt plötsligt blev han väldigt sentimental.
"Men titta, vad fin den blev! Som ny ju! Kanske var dumt att beställa en ny? Den ser väl inte så risig ut egentligen?"
Suck.
Men leveransen drog ut på tiden och samtidigt hann den gamla Skodan sjangsera ytterligare, för att till slut vägra att ens starta.
Så Per var glad som en liten pojke på julafton när han förra veckan fick besked om att hans bil nu fanns på plats i Karlshamn, men det skulle krävas ytterligare en vecka för montering. Per ringde och bad dem skynda på det hela (hur man nu vågar det) och i dag var den färdig att hämtas hem.
Peter (som till skillnad mot mig är äkta motorintresserad) var på plats här hemma och väntade ivrigt på att Per skulle komma körande med den nya "Bettan". Den fick godkänt och sedan ägnade de resten av kvällen till att tömma gamla Skodan och fylla den nya med alla målarpryttlar.


Testpatrullen på plats.


"Verkar ju fungera riktigt bra denna, pappa!"



Men det visade sig var lite dumdristigt att be dem skynda sig på Jeppssons, det var inte många rätt de hade gjort i den monteringen. De hade glömt att sätta dit dragkroken, det var fel fälgar, fel cd-spelare... Så den får åka på retur till verkstaden, men det blir väl rätt till slut, får vi hoppas!

UPDATE
Alla misstag gick tyvärr inte att fixa, som att det varken var elhissar eller eluppvärmda sidospeglar. Då hade de varit tvungna att göra en helt ny bil. Men de har lovat att kompensera, så nu får han istället någon komfortvägg och skiljevägg, detta kommer de att fixa i Halmstad och Per får lånebil under tiden. Allt enligt överenskommelse med chefen på Jeppssons, som var väldigt mån om att det skulle kännas bra för Per, så nu är alla nöjda till slut ändå.

Receptet

Jag fick en förfrågan, eller rättare sagt en väldigt bestämd order om att lägga ut receptet, nu hann jag dessvärre inte vara till någon hjälp åt min stackars überhormonella syster, utan hon fixade det på annat vis, men tänkte att jag lägger ändå ut receptet här om någon annan vill ha. Jag fick det av en gammal klasskamrat (prisa Facebook!) och hon i sin tur hade fått det av en äkta ungrare och lovade att det var jättebra och det var det! Anna är snäll och generös, så hon har säkert inte något emot att jag dela det med er.

Mycket deg blir det, förresten! Vi var 4 vuxna och 3 barn som åt oss mätta i lördags, sedan gjorde jag en stor pizza som räckte till middag åt oss i går på deg som blev över och ändå blev det en varsin stor langos till mig, Liz och Tina till lunch idag!

Langos

1 kg vetemjöl
½ l mjölk
3 ägg
2 ½ dl gräddfil
1 paket jäst
1 msk socker
1 msk salt

Sikta vetemjölet i degskålen. Värm mjölken fingervarm. Blanda först ut jästen i lite varm mjölk, häll sedan på resten. Lägg äggen i en skål och vispa poröst. Vispa ner resten av mjölken, gräddfil, socker och salt. Häll mjölkblandningen över mjölet och arbeta tills degen är smidig. Smörj 2 plastpåsar på ca. 5 liter med lite olja. Dela degen och lägg i påsarna. Knyt ordentligt. Lägg degen i kylskåpet och låt jäsa där. Degen håller sig upp till en vecka om den förvaras kallt.

Forma till bullar som plattas ut. Fritera i olja tills de fått fin färg. Lägg på hushållspapper så att överflödig olja rinner av.

Börja med att pensla vitlökssmör över brödet. Bre på gräddfil och lägg på önskade tillbehör t ex. räkor, rödlök, stenbitsrom, riven ost mm.

TIPS!
Får du deg över kan den användas till pizza!

Jag fick ha i mer mjöl än vad som stod i receptet, jag körde helt enkelt på tills jag tyckte degen var tillräckligt smidig. Jag penslade på vitlöksolja på de färdiga langosarna i stället för vitlökssmör, en halv dl olja blandat med 2 pressade vitlöksklyftor.

Detta lär bli en återkommande favorit hos oss i alla fall!

Don efter person

Denna bodyn och även en rosa kjol fick jag som hemliga plagg till Mirinda när jag köpte kläder från me&i.
Godisråttor till en sockerråtta, så passande!

Sånt är livet

Har varit lite deppig sen förra veckan då jag fick ta emot lite dåliga besked angående mitt jobb, så här mailade jag till en vän om det hela:

...Men sen dagen efter, raserade mitt liv as I know it. Tjänstefördelningen har dragit ut på tiden, det kändes som den aldrig skulle bli klar, men jag var inte orolig, jag är ju fast i kommunen och har varit i enheten i 4 år så... Men då kommer chefen och beklagar sig att tjänstefördelningen inte är klar och så tittar hon på mig, "Och apropå detta så vill jag tala med dig i enrum."
Benen bar mig knappt till det där enrummet och trots att hon svamlade mer än vanligt så kunde jag förstå innebörden, att jag skulle bli förflyttad. Visserligen bara "nästgårds" men det kom så totalt oväntat.
Det var flera "olyckliga" omständigheter som hade lett fram till detta. Det är en fritidspedagog på den andra skolan som ska byta jobb till svenska2-lärare och då behövde de en ny fp dit. Och så kommer Karro tillbaka från gravledighet och efter jul kommer Malin tillbaka, vars jobb jag har nu då, eller tänkte ha efter sommarlovet. Så då fanns det inget kvar till mig. Men jag trodde mer på att de skulle flytta på de som kommer tillbaka (önsketänkande, jag vet), de som har varit barnlediga i första hand, jag själv var mer orolig att inte få komma tillbaka efter föräldraledigheten än vad jag har varit nu inför denna tjänstefördelningen, trodde att jag satt bergsäkert faktiskt. Men så är det ytterligare en fp på en annan skola i enheten som hade fått en tjänst som resurs med lyft och grejer och nu visade det sig att hon ska ha barn i november, så därför får hon "mitt" jobb nu istället.
Lite rörigt som du hör, hoppas att du förstår.
Det blir säkert bra i slutändan, men just nu känns det skit, att behöva lämna så här. Jag är ju i en etta nu och den klassläraren är ju inte heller glad, det kommer säkert inte elever, föräldrar heller bli för den delen. Det hade varit lite lättare att lämna om man hade haft en trea. Och så är man ju redan i nästa läsår med planering och allt, skitjobbigt.
Ny skola, nya barn (ett 70-tal inskrivna på fritids där med), nytt arbetslag, nytt lärarsamarbete, nya föräldrar. Allt känns bara pissjobbigt.
Självklart är jag glad att få vara kvar i enheten, och att man har ett jobb överhuvudtaget " i dessa tider", men det är ändå en förlust för mig, en sorg, en process.
Förlåt, men jag var bara tvungen att kräkas lite över detta. Det var just så min chef tröstade mig; "Nu får du kräkas lite över detta och sen får du landa i det hela, så blir det nog bra ska du se!"

Nu har det gått en vecka och man börjar väl ställa om sig, och jag vet ju att min besvikelse kommer att bytas ut till tacksamhet, men jag är en sentimental typ, så jag kommer ju lida av separationsångest ett tag till, så är det bara.

Abstinens

Det är inte ofta jag känner så här, men i dag gååår det bara inte! Jag kan inte värja mig, nu är det jag som går ner och köper choklad!

Summa summarum

Det gick ju bra för mina favoriter, 4 av dem i topp 4, inte illa. Finlands E-Type kom iofs sist, det var väl lite oförtjänt tycker jag, annars är jag mer än nöjd med gårdagens Eurovision. En besvikelse för många men inte för mig. Sverige fick ju bara poäng från 8 länder, 33 poäng och då givetvis kompispoäng (18) från de 4 nordiska grannländerna. Jag är förvånad att hon ens tog sig vidare från semin, så jag tycker det gick som väntat.
Men favvo-gutten pallade trycket och var kjempebra!

Eurovision tonight

I kväll frångår jag mina patriotiska principer och hejar på Norge. Främst p g a att jag inte gillar det svenska bidraget alls, och så är ju Norges bidrag det klart bästa! Annars gillar jag Finland, Danmark och Island också, så i kväll är jag skandinav snarare än svensk! Utanför våra gränser fanns det inte mycket att hämta enligt mig, jo Turkiet då, den är också bra. Och Azerbaijan med svenske Arash är tio gånger bättre än Sverige. Den kommer jag också att heja lite på, då kanske jag inte känner mig som värsta sortens landsförrädare trots allt?

Vår trapp-makeover

Det var denna trappan som var inspirationen när vi skulle göra om vår trappa här i radhuset. Den var med i en inredningstidning, prydde omslaget och jag tror t o m att det var just därför jag köpte tidningen.



Nu är trappan till salu, eller ja, hela huset såklart. Det är Camilla Läckberg som säljer sitt underbart fina hus, antagligen för att göra mer plats nu när hon och Martin Melin ska ha smått.

Vår trappa var verkligen hemsk när vi tog över, inte en gnutta charm i den, mörk och ful bara. Ja, se själva.





Per fick verkligen slita med varje trappsteg, klistret satt som berg, men han tycker nog att det var mödan värd, för skillnaden är enorm!




Vi har gjort vår bästa med att få in mer ljus i denna mörka trapp, genom att göra en öppning från köket...


...och genom ytterligare en öppning, detta runda fönster från toaletten.


Och så har vi ju spottarna i golvet också, det är pricken över i:et!

Nu tjatar jag bara om ett svart trappräcke, tycker att det hade varit finare. Får se om (läs när) Per kan bli övertalad till detta.

Samtal som spär på det dåliga världssamvetet

Något jag blir lite less på är när jag får samtal av den typen som jag precis fick. De brukar låta något i stil med detta:

"Hej Anna, jag ringer på uppdrag från Rädda Barnen, hoppas att jag inte ringer och stör, att du har tid att prata lite?"
"Ingen fara."
"Jo, först och främst vill jag tackar dig för ditt bidrag på 50 kronor varje månad, det betyder jättemycket för oss blablabla men nu är det så här att vi ska jobba med en kampanj om barnmisshandel som ju ökar något fruktansvärt i vårt land, visste du det?
"Nej."
"Jo, det ökar något fruktansvärt i Sverige och det är faktiskt så att i varje villaområde, på varje gata bor det ett barn som blir misshandlad av sina föräldrar. Hur tycker du det låter?"
"Inte så bra..."
"Och spädbarnsmisshandel är också något som ökar mycket, hur känns det?"
"Ehh...hemskt?"
"Så nu ska vi jobba jättemycket med den här kampanjen "Många barn bär på en tung hemlighet" och då behöver vi extra pengar och undrar om du kan tänka dig att höja ditt månadsbidrag med 100 kr?"
"Nej tyvärr, det kan jag inte, eftersom jag även skänker varje månad till Cancerfonden och Greenpeace och dessutom brukar ge regelbundet till Hörselskadades riksförbund och Aktiva synskadade."
"Så du kan inte tänka dig att höja något?"
"Nej, tyvärr."
"OK, tack då, ha en trevlig kväll. Hej då."

Efter ett sånt samtal känner man ju inte precis att man är en världsförbättrare trots att man ändå gör en del utöver att "bara" lägga i bössorna på stan och skänka en engångssumma när det är någon insamling på TV. Nej, tvärtom tänker man på alla barn som nu kommer få stryk i sina hem och p g a mig inte kommer ha någon att vända sig till när de behöver stöd och hjälp.
Life sucks.
Aldrig kan man vara glad.
Suck.

Iggle Piggle-tårtan

Nu såg jag att syrran hade knåpat ihop ett fint collage med dagens kalastårta, det snor jag rätt av!



Och för er som inte har koll, så här ser Iggle Piggle ut i "verkligheten".



Han är en av karaktärerna i ett program som är tänkt för de allra minsta barnen, liknande Teletubbies. Men jag vet inte hur de tänkte när de för det första döpte programmet till "Drömmarnas trädgård" (vilket litet barn lär sig det?) och för det andra namnger alla karaktärer i programmet med riktiga tungvrickarnamn som det är omöjligt ens för oss vuxna att uttala eller komma ihåg. Men faktiskt, det kanske bara är vi vuxna som har svårt för det? Dante och Mirinda verkade ha full koll, och vi är mäkta imponerade!

Kolla själva vad de olika karaktärerna (och de är ju inte få) heter:

Upsy Daisy (en flickig dockfigur)

Iggle Piggle (en blå mjukisfigur med en röd snuttefilt, Upsy Daisys bästa vän)

Makka Pakka (en liten, beige mjukisfigur)

Tombliboerna (tre mulliga mjukisfigurer)

Hahooerna (fem enorma kuddlika varelser)

Pinky Ponk (ett slags mjukis-luftskepp)

Ninky Nonk (ett slags tåg)

Pontipinerna (tio röda minifigurer, en stor familj)

Wottinerna (grannar till Pontipinerna, exakt likadana fast röda istället för blå)

Pretty advanced shit för två-åringar, eh? För att inte tala om handlingen, jag har försökt komma in i det hela, men det är hur flummigt och surrealistiskt som helst. Men det verkar gå hem hos de små kidsen i alla fall. Framtiden lär utvisa om de blir lika skadade av detta som vi 70-talister blev av "Vilse i pannkakan".

Kalasat

Nu har vi varit på Dantes 2-årskalas. Han fyller egentligen på fredag, men de gjorde nog rätt i att ta det denna helgen, eftersom den nya lill-stjärnan har beräknad ankomst på lördag. Så nu kan lill*n komma när som helst (utom på fredag då, Dante kan gott få ha sin födelsedag i fred), spännande!

Det bjöds på god mat som vanligt, pastasallad med tonfisk och så den sötaste tårtan jag sett, en Iggle Piggle-tårta som Jennie hade beställt på Ritz i Sölvesborg, den konditorn måste vara en riktig konstnär, hon är hur duktig som helst på tårtor, Kiana vann ju en jättefin prinsesstårta när hon fyllde år och nu gick Jennie bara in med en bild på Iggle Piggle så fixade hon det som ingenting! Glömde kameran, verkligen inte likt mig, så irriterande. Men jag kanske "snor" några bilder från Jennie eller Liz sen, så att jag kan visa er det fina konsverket.

Nu ropar Mirinda: "Mamma! Lördagsgodis!"

Dagens städmusik

Efter fredagens "Så ska det låta", som var rockigt värre, helt i min smak, var dagens städmusik given; Kiss: "Smashes, trashes and hits". Där återfinns även låten "Detroit Rock city" som Peter Johansson gjorde en riktigt bra version av i fredagens program. Så här respektlöst har vi väl aldrig sett någon behandla en flygel i programmet tidigare? I like it!



Annars är min all time favorite när det kommer till Kiss "Heavens on fire".
Min första egna LP-skiva fick jag av min faster Marie i julklapp 1984 och det råkade vara "Animalize" av Kiss där denna låten är med. Sedan dess är jag fast i "hårdrocksträsket", jag har Marie att tacka för det. Fast jag tycker nog att Peter Johansson är mer ögongodis än Paul Stanley, sorry faster!

Såklart är videon mer än lovligt sexistiskt, men så till den milda grad (a la 80-tal) att det blir skrattretande, så vi blundar helt enkelt för det och njuter av riktigt bra rock n' roll!

Fånga dagen

Apropå att ta det som det kommer, en dag i taget, så har jag köpt mitt första väggord. Eller ja, det lär nog inte bli fler, jag tycker det kan vara rätt effektfullt med något väggord på ett passande ställe, men jag vill inte "klottra ner" hela hemmet. Men just detta har jag varit sugen på länge och nu har jag gjort slag i saken och inhandlat det och t o m fått upp det på väggen.
Tyckte det gjorde sig bra ovanför ytterdörren, som en liten påminnelse eller uppmaning innan man går hemifrån.