Samtal som spär på det dåliga världssamvetet

Något jag blir lite less på är när jag får samtal av den typen som jag precis fick. De brukar låta något i stil med detta:

"Hej Anna, jag ringer på uppdrag från Rädda Barnen, hoppas att jag inte ringer och stör, att du har tid att prata lite?"
"Ingen fara."
"Jo, först och främst vill jag tackar dig för ditt bidrag på 50 kronor varje månad, det betyder jättemycket för oss blablabla men nu är det så här att vi ska jobba med en kampanj om barnmisshandel som ju ökar något fruktansvärt i vårt land, visste du det?
"Nej."
"Jo, det ökar något fruktansvärt i Sverige och det är faktiskt så att i varje villaområde, på varje gata bor det ett barn som blir misshandlad av sina föräldrar. Hur tycker du det låter?"
"Inte så bra..."
"Och spädbarnsmisshandel är också något som ökar mycket, hur känns det?"
"Ehh...hemskt?"
"Så nu ska vi jobba jättemycket med den här kampanjen "Många barn bär på en tung hemlighet" och då behöver vi extra pengar och undrar om du kan tänka dig att höja ditt månadsbidrag med 100 kr?"
"Nej tyvärr, det kan jag inte, eftersom jag även skänker varje månad till Cancerfonden och Greenpeace och dessutom brukar ge regelbundet till Hörselskadades riksförbund och Aktiva synskadade."
"Så du kan inte tänka dig att höja något?"
"Nej, tyvärr."
"OK, tack då, ha en trevlig kväll. Hej då."

Efter ett sånt samtal känner man ju inte precis att man är en världsförbättrare trots att man ändå gör en del utöver att "bara" lägga i bössorna på stan och skänka en engångssumma när det är någon insamling på TV. Nej, tvärtom tänker man på alla barn som nu kommer få stryk i sina hem och p g a mig inte kommer ha någon att vända sig till när de behöver stöd och hjälp.
Life sucks.
Aldrig kan man vara glad.
Suck.